Vi anlände med nattåget till Dibrugarh som blir vårt sista stopp varifrån vi flyger till Kolkata och vidare hem. Vi stannar här i två dagar och två nätter.
Efter ankomsten åkte vi direkt till hotellet för frukost, incheckning och lite uppfräschning efter nattåget.
Idag skall vi besöka Thai-Pake folket som bor i en by som heter Namphake. Vi åkte på en mycket skumpig väg och bussen riste till och chauffören tutade för fullt. På så dåliga vägar har jag nog aldrig åkt. Jag skulle nog behövt ett njurbälte.
Första stoppet blev ett tegelbruk där allt gjordes för hand. Först i tillverknings processen hade vi mannen som med hacka högg fram leran och lade upp den i högar för torkning. Därefter mannen som fyllde en träform med lera och därmed formade en tegelsten märkt med företagets namnförkortning och vände den upp och ner för ytterligare torkning (han tjänade 1 rupie/sten). När det var dags för bränning byggde man upp en ny eldplats intill den man just eldade i. Eldplatserna förflyttades därmed runt i en cirkel med skorstenen i mitten.
Männen bar 10 stenar på huvudet och kvinnorna 8 eller 10 vid byggandet av ny en eldplats. Varje obränd sten vägde minst 1 kilo.
Intill tegelfabriken låg en enkel skofabrik som tillverkade skor till skoluniformer. Det skedde på löpande band genom överlämning till nästa person efter utfört moment. Där arbetade 18 personer, både kvinnor och män och alla tjänade lika för samma jobb.
Vi fortsatte mot Thai-klostret (Namphake Buddhist Monastery) byggt 1850 med stöd av gåvor. Budda figurer hämtades från Thailand. Där bodde och studera 18 munkar. Vår munkguide höll på med sin master-examen.
Rektorn för skolan inbjöd oss att komma och besöka skolan. Efter klostret beslöt vi att besöka skolan. Vägen genom byn till skolan var mycket vacker och slingrade sig mellan gulliga små hus med vackra trädgårdar och palmer och banan-buskar. Skolan kallades högskola men hade elever från årskurs 1 till årskurs 10 med totalt 200 elever. Denna dag var det skolavslutning och flickorna dansade för oss.
Efter skolbesöket åt vi en god Bengalisk lunch där riset serverades inlindat i ett bananblad. Därefter var det dax att återvända hem på samma skumpiga väg.
Fortsättning följer.
