Vi fortsätter med bussen från Guwahati till Cherrapunjee som ligger i distriktet Meghalaya. I norra Indien är det mycket berg och därmed mycket serpentinvägar.
Vägarna här var asfalterade och därmed bra men med mycket trafik. Tutorna på bilarna används flitigt och innan varje snäv kurva tutades det.
Hotellet kunde inte servera frukost då vi startade tidigt så vi åt den på en vegetarisk restaurang längs serpentinbackarna. Snabb serverad och god.
Det blev ett fotostopp vid en uppdämd sjö där man producerade el. Tog en panorama-bild med telefonen men osäker på hur den blir på webben.
Cherrapunjee är en liten stad och mest känd som en av de regnigaste platserna på jorden. Under en 45-årsperiod uppmättes i genomsnitt drygt 11.700 mm per år. Det var soligt men fram emot kvällen drog ett mörkt moln förbi och vi kunde känna ett ytterst fint duggregn en kort stund.
Här finns också de mytomspunna levande broarna. Broarna är gjorda av levande rötter som blir starkare med tiden. Vissa broar är 500 år gamla.
På vägen tillbaka tittade vi på våghalsiga ungdomar som åkte på linbanor mellan bergen. Inget för oss.
Tillbaka i Guwahati tog vi nattåget till Dibrugarh som är vårt sista stopp innan Kolkata.
