Efter frukost lämnade vi huvudstaden för en 6 timmars bussresa till Jaipur. Under bussresan underhöll oss Sacha med att berätta om hur det är att leva i Indien:
- Hela Indien ca 1,4 miljarder invånare och 70% bor på landsbygden.
- En köpstark medelklass på ca 200 miljoner finns nu.
- Biltrafiken har ökat kraftigt. Ofta går det inte att köra så fort beroende på mängden fordon
- 230.00 dödas i trafiken varje år. Flest olyckor sker på nätterna då folk ligger o sover på ”varma” vägar
- Det finns markerade filer men man kör där det finns plats. Tre viktiga saker att ha i trafiken: Good horn, Good breaks and Good luck.
- Det tutas mycket. Många lastbilar har baktill skylten ”Please Horn” (var snäll o tuta). Man har fullt upp med att kolla trafiken framåt och har inte tid att kolla i backspegeln.
- Kastsystemet har störst betydelse på landsbygden. I storstäderna har kast ingen betydelse utan allt beror på vad man kan och hur mycket pengar man tjänar.
- Hemgiften har stor betydelse. Kvinnan har rätt till sin del av pappans förmögenhet och tar med den då hon gifter sig. För du döttrar måste du betala då de gifter och därför bättre att ha sönder. Allt håller på att förändras, om än långsamt, och föräldrarna brukar komma överens om hemgiften.
- De flesta barn föds på sjukhus
- Olagligt att få veta barnets kön. Läkare som bryter mot detta kan få fängelse och bli av med sin legimitation
- Det föds fler pojkar än flickor
- Högutbildade skaffar färre barn
- Namn måste vara klart innan barnet lämnar sjukhuset
Jaipur, den ”rosa staden” grundades 1727 av maharadjan Jai Singh II som huvudstad istället för det närbelägna Amber där han sedan tidigare hade ett fort. År 1876 lät maharadjan Ram Singh II måla hela den gamla stadskärnan i rosa för att välkomna prinsen av Wales, den senare Edvard VII.
