Kyligt väder
Mevlana klostret
Dags för blomplantering
Vy från underjordiska staden
Ganska trångt
Tidig uppstigning för en drygt 50 mil lång bussresa till Kappadokien.
Bussresan gick över Taurus bergen till Konya och högsta punkten vi passerade var Alacabelpasset, 1825 m över havet. Snön låg på fjälltopparna och fanns också några flingor på backen.
Konya är Turkiets tredje största stad med drygt 2 milj invånare. Flera utländska företag har fabriker här pga av stadens strategiska läge vid den viktiga vägförbindelsen österut. Dessutom är löneläget lågt i Turkiet jämfört med Europa. Så tex har Mercedes Benz sin näst största bilfabrik här. Staden var tidigare seldjukernas huvudstad och har besökts av flera viktiga religiösa personer bl.a. aposteln Paulus. I Konya besökte vi de dansande devischernas kloster (Mevlana) som idag är ett museum och vallfärdsort.
Strax efter Aksaray besökte vi en av de drygt 50 underjordiska städerna som hittats här. Städerna är ca fyratusen år gamla och att de byggdes tror man berodde på antingen att man ville skydda sig mot fiender eller, det mest troliga, att skydda sig mot hetta och köld. I detta område finns det inga träd och temperaturen på sommaren stiger till över 40 grader och på vintern kan den på nätterna gå ned till -30 grader. I de underjordiska städerna ligger temperaturen alltid på + 9-12. Städerna kan ha upp till åtta olika våningar och är inget för den som är rädd för trånga utrymmen. Den stad vi besökte i Saratli hade tre våningar ner i jorden. Olika städer kunde vara förbundna med tunnlar och kunde rymma flera tusen människor.