OBS! endast hemma fans är välkomna
Idag var det så dax för MATCHEN. Vädret såg lovande ut behaglig temperatur runt 17-18 grader o lite moln på himlen.
Aubrey (Drews pappa) har köpt biljetter åt oss och vi skulle träffas ett par timmar före matchen strax intill Emirates Stadium där matchen spelas. Damerna var inte intresserade av fotboll utan skulle i stället åka till Oxford Street för att shoppa.
Ju närmare vi kom tunnelbanestation Highbury, där vi skulle gå av, ju fler supporters i Arsenals röda tröjor såg vi så vi förstod att vi var på rätt väg. I väntan på Aubrey tog Kurt o jag en pint öl på en pub strax utanför uppgången från tunnelbanestationen. Här var det proppfullt med Arsenals-supportrar som förberedde sig för matchen genom att dricka öl och titta på fotboll på TV. Där visades matchen mellan Manchester United och Tottenham. Vilket tryck och vilken ljudnivå det var på puben!
Aubrey ringde efter en stund och meddelade att han befann sig vid den närliggande tunnelbanestationen Holloway Road. Vi åkte dit och vi hann också dricka en öl tillsammans med honom innan vi promenerade till stadion som låg alldeles intill.
Emirates Stadium var imponerade där den låg inbäddad bland bostadshus och affärer. Hur mycket folk som helst strömmade till och när vi kommit på plats konstaterade vi snabbt att den var fullsatt, 62.000 åskådare. Vi hörde senare att Arsenals matcher alltid är fullsatta. Vilket fotbollsintresse det måste finnas här!
Arsenal, i röda tröjor och vita byxor, mötte idag Hull, i svarta tröjor och svarta byxor. Snabbt sköt Arsenal 1-0 men strax efter kvitterade Hull. Arsenal var aggressivast och det var i första halvlek mest spel mot ett mål, Hulls. Hull hade ett mycket bra försvarsspel.
Andra halvlek började inte bra för Arsenal då Hull gjorde 1-2. Sedan spelade Arsenal under stor press från stadionpubliken som verkligen engagerade sig i deras spel med bu-rop och applåder. Strax innan matchens slut lyckades Arsenal under öronbedövande jubel kvittera till 2-2, som blev slutresultatet.
Vi satt på fjortonde raden mitt på långsidan och hade en fantastiskt fin överblick. Vi var förvånade över hur bra vi såg. Vi såg ju precis lika bra som på TV och dessutom hade vi överblick över hela planen. Förstår varför engelsmännen går och ser matcherna live istället för att titta på TV.
Stadion tömdes snabbt men sen upptäckte vi att mycket folk ledde till köer. Närmaste tunnelbanestation stängdes tillfälligt av polisen så vi fick alla gå till en annan strax intill. Jättelång kö men flöt på ganska bra ändå.
Aubrey tog oss ned till London Bridge där det finns många trevliga pubar. Naturligtvis överfulla med glada människor. Vi hade turen att hitta ett ledigt bord och beställde hamburgare och öl. Smakade utmärkt och var en fin avslutning på en mycket trevlig och upplevelserik fotbollseftermiddag.
Ett jättestort tack till Aubrey som hjälpt oss att skaffa biljetter vilket inte varit så lätt.